Ni får kalla mig lättsinnig om ni vill, men Virginia Woolfs bok
Mot Fyren (som ska vara en av hennes bättre) är oerhört långdragen och tråkig. Karaktärerna känns platta och inte särskilt attraherande. Kanske speglar det verkligheten? Hur som helst så är intrigen extremt långsam, och inte nog med det så är den inte, i mitt tycke, intressant. Oj oj, många hårda ord och stora adjektiv. Vidare till något mer positivt:
Lyssnade på
Biblioteket i P1 om vilka nobelpristagare i litteratur som var värda att läsa och det var, trots de vanliga pretentionerna som tydligen måste finnas i ett litteraturprogram, mycket intressant och gav mig tips i en djungel som jag inte gett mig in i förutom de svenska författarna. I programmet hyllades J.M. Coetzee (Nobelpristagare 2003) som ett geni i vår tid och en författare som alla bör läsa, vilket jag ska göra, men jag avskräcktes något när jag läste att hans arbetskollega sedan tio år endast hade sett honom skratta en gång.
Kan inte sova utan min iPad-brasa.