lördag 6 september 2008

"På nyårsdagen 1838"

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

- E.G. Geijer

2 kommentarer:

Gustaf sa...

Man kan undra vad han tänkte på. Var det vardagens allvar som tyngde? Ekonomin? Hade han någon annan att försörja, kanske? Var det tankar om hans livs mening?

E. Andersson sa...

Geijer var en inbiten konservativ och romantiker tills han en dag blev en liberal.
Jag tror att han skrev dikten för att han kände sig ensam när hans tidigare konservativa vänner inte längre kändes vid honom och att nu hela världen låg framför honom utan skyddslinor.

Gurra G, hur går det med din blogg egentligen?