och andades på det,
vem gick förbi i den djupa barndomsnatten,
som ännu inte har några stjärnor.
Med sitt finger gjorde han ett tecken på rutan,
på den immiga rutan,
med det mjuka av sitt finger,
och gick vidare i sina tankar.
Lämnade mig övergiven
för evigt
Hur skulle jag kunna tyda tecknet,
tecknet i imman efter hans andedräkt.
Det stod kvar en stund, men inte tillräckligt länge för att
jag skulle kunna tyda det.
Evigheters evighet skulle inte ha räckt till för att tyda det.När jag steg upp om morgonen var fönsterrutan alldeles
klar.
och jag såg bara världen sådan som den är.Allt var mig så främmande i den
och min själ var full av ensamhet och ängslan bakom rutan.
Vem gick förbi,
förbi i den djupa barndomsnatten
och lämnade mig övergiven
för evigt.
- Pär Lagerkvist 1953
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar